Sitter på bussen ned... Herregud så lång tid det skal ta... Å inte har jag mobiltelefon med nett heller! Fatta hur surt det e! Jag kan ju inte göra nånting... Nätet på bussen funkar heller inte av nån anledning. Men telefonen är värst. Jag har ingen musik heller. Jag har ju på pcn.. men jag glömde hörlurarna hemma. Hadde jag inte varit så korttänkt så hadde jag kanske tänk på å ta med mp3n iaf men den har jag glömt att jag hadde för jag har ju bara användt telefon sista 2 åren. Jahapp så då sitter man här da... Jag har läst ut den ena boken. Flight of the Nighthawks av Raymond E. Feist. Har är så sjukt bra. Jag har läst 13 av hans 25 böcker än så länge. Enda problemet är ordningen på dom. Han har lixom inte skrivit dom i ordning. Eller dom står inte i ordning i översikten iaf. Det är lite dumt så man måste lixom försöka se vilken man tror kommer sen. Jag älskar Fantasy böcker! Det är så fantastiskt å läsa sagor om magi, drakar, krig och intriger. Och att folk klarar å hitta på en hel värld! Med land och hav och allt som ingår i det. Det är helt sjukt. Vilken fantasi man måste ha. Han är ju inte ensam men iallafall... jag tycker det är imponerande.

Jag satt här å tänkte nyss... fatta hur irriterande språket är...Alltså det är ingen hemlighet att jag inte tror på gud men fatta hur irriterande det är när man pratar da. Man blir lixom uppfostrad på ett sätt och så blir man ”smittad” av omvärlden i sättet man pratar. Jag tänkte på nåt som jag säger relativt ofta. ”Herregud” eller ”Å gud”... jag använder oxå ”Jeeesses” ofta och jøss... men alla kommer från samma sak nämligen religion. Det stör mig. Å gå runt å ”tillbe” en gud som man inte tror existerar är så otroligt.... dumt, helt enkelt. Jag måste sluta använda dom men det är lixom ett sätt jag uttrycker mig på. Jag måste hitta några alternativ.
Det samma gäller grundstenarna i lagen. Dom är uppbyggd på dom 10 budorden, ja alltså det är väl mer kompliserat än så men det orkar jag inte gå in på... Men när en person hävdar att man måste vara kristen för att förstå att det inte är lov att drepa någon eller att det är fel å stjäla så börjar jag undra.... Finns det inte nåt som heter sunt förnuft? Jag har ivartfall en sån spärr inni mig som säger att de här är fel. Jag skulle aldrig kunna döda nån, jag har stulit men jag visste det var fel och jag ångrar fortfarande att jag gjorde det. Betyder det att jag kommer til himmelen? Jag bryr mig inte för jag tror inte det finns en annan himmel än den vi ser över oss (och när jag har varit ute å flygit så är jag relativt glad för å se en massa döingar sväva runt där uppe. :oP)
Jag har sårat vänner men det är något av det som är svårast i världen och jag önskar att jag hadde vetat bättre. Men jag ångrar mig inte. Jag är ledsen för att jag sårat dom men det var nåt jag behövde göra för mig själv där å då. Jag vet att dom som jag har i mitt liv nu och som betyder mycket för mig har förlåtit mig och jag hoppas att andra gör det oxå. Men det är väl hur man klarar av att leva med sig själv som betyder mest för min del. Är det ego? Ja, absolut. Men om inte jag är lycklig hur ska jag då kunna vara mig själv? Om inte jag trivs med mig vem ska då göra det? Jag tror att om man är lycklig själv så avspeglar det sig i andra. Jag kan säga att jag har det mycket bättre med mig själv nu än jag hadde för ett par år sen bara. Men jag har verkligen jobbat med mig själv. Jag har bestämt mig för att det är jag som betyder mest just nu. Tidigare var jag rädd för vad andra tyckte om mig och vill hjälpa andra till den grad att det gick ut över mig själv. Både ekonomiskt och känslomässigt. Men nu känns allt så mycket lättare. Mitt liv är lite som min lägehnhet. Hehe... tidigare så var det bara massa rot i hela lägenheten men så länge jag höll dörren stängd så är det ingen som ser. Nån kan se ibland men bara hallen. Nu är det städat i både hallen, köket, vardagsrummet och badet men det är sällan jag tar med folk hem iaf. Men sovrummet är fortfarande ett rot. Dit är det ingen som kommer. Jag måste bli kvitt alla gammla kläder å saker (onda tankar och skuldkänslor) som jag har liggade för att kanske kunna lämna dörren öppen dit oxå. Men det går nog tillslut.
Jag känner mig ofta lycklig. Jag har det egentligen väldigt bra. Det är bara att jag har skuldkänslor över saker jag vet att jag inte borde ha. Jag är rädd för å komma nån för nära.
Jag är rädd att om jag låter nån lära känna hela mig så kommer dom inte å tycka om mig längre. Det är säkert helt normalt å känna så... jag blir ofta chockad över hur lika folk är... alltså hur lika folk tänker... alla tänker att dom är så speciella. ”ingen är som mig”. Vi satt en dag å pratade om jogging. Jag ser inte på mig själv som en ”joggare” för jag tycker det är sjukt jobbigt varje gång jag ska ut och jag tänker alltid: bara upp den backen här, bara fram till det huset där, bara till den bilen där. VARJE GÅNG! Och jag joggar 3-4 gånger i veckan...
Så visar det sig att en väninnan som jag alltid har sett på som den ”spreke” jenta hon gör det samma. Jag vet hon joggar 1-1,5 timme varje dag och hon gör det oxå. Jag frågade en på jobb hur han tänkte och han gjorde oxå det. Är inte det sjukt? Har vi inget som motiverar oss så skaffar vi det. Är det fint väder så är det solen som lockar mig ut, är jag på dåligt humör så hjälper det, måste jag tänka så hjälper det. Och är det inget så är det nästa hus, bil eller backe. Konstigt... men vi är kanske inte så speciella som mamma sa eller som vi vill tro..?
Jag undrar om man vet mer när man blir gammal. I sånnafall vill jag bli jättegammal. Jag vill få insikt och förståelse för hur andra människor är och varför dom beter sig som dom gör. Det är svårt om man inte kan läsa tankarna på folk men jag vill bara veta mer! Jag känner mer gemenskap med folk som jag känner tänker likadant som mig och som vågar öppna sig och säga det. Och jag menar inte att dom ska berätta sin livs historia (vilket faktiskt sker ganska ofta) eller sina stora hemmligheter (det sker mindre ofta) men att berätta hur dom tänker, rätt från hjärtat. Det är konklutionen av tankearbetet som facinerar mig. Jag tänker ofta att dom tänker ”fel” och försöker få dom till å tänka som mig men jag älskar när folk verkligen vill argumentera för hur dom tänker! För ingen tanke är väl egentligen ”fel”? Och alla har väl rätt att ändra sig sen? :o)

Nu skal jag läsa lite mer i boken In to a dark realm... den 14 boken... hmmm... jag hoppas vi stoppar snart för jag har sätesmak i baken. :op