Äntligen söndag...

Det är sällan jag är så glad för att en helg är över... det är oxå sällan jag är så besviken efter en helg som idag... Fredagen blev inte som jag tänkt överhuvudtaget... :o( Började bra men när jag var färdig på jobb så satte jag mig i baren på jobb å tog en pils med Agnethe... skulle bara vänta på Marita men när klockan var 17 så insåg jag att den som skulle jobba på kvällsbuffen inte hadde kommit. Dom skal alltså börja kl 16... Hon svarade heller inte på telefon så det var bara å gå ned å byta om igen å slänga fram nån kvällsmat. Har aldrig fått ihop en buffe så fort. Det blev egentligen väldigt bra. Var inte så massa folk på buffen heller så det blev en lugn kväll. Efter att jag var färdig på jobb så gick jag å sytte om igen men kom fram till att det inte var nån mening å dra å möta Jannicke å Marita å Anita eftersom dom skulle hem i 12 tiden (det förstod jag ju på förhand) så jag drog bort på Grims Grenka för å möta Marius. Han var dritings, askalas, totally wasted... Han kunde knappt stå på bena å var allmännt pinsam men jag stannade lite för å ta mig en pils till... Fast som vanligt blev det flera... Dom stängde runt kl 2 och då skulle dom absolut på Friday`s. När vi väl kom till Friday`s så var det bara jag, Marius och en tjej som heter Kamilla kvar. Kamilla hadde sin väska hemma hos Marius å Thomas så hon hadde egentligen inget val fast hon hadde försökt få med Marius hem i en timme så hon kunde få hämta väskan å åka hem. När jag kom tillbaka efter å ha varit å köpt mig en drink så ser jag att Kamilla å Marius kysser varandra.... å skitstöveln kysser verkligen tillbaka... Jag vet egentligen inte vad jag ska göra så jag bara står där... dom såg inte att jag kom men slutar efter vad som kändes som en hel evighet... (men det var väl närmare 10-15 sek...) Jag tar på mig jackan å mössan å säger till Kamilla att jag bara går hem. Hon låtsas som ingenting å vill inte att jag ska gå men jag går bara fram till Marius å säger; Dust! Kos dej... åsså går jag... orkar inte laga nån scen eller bråka med nån som är aspackad.... för hans del kunde han säkert ha hånglat med en lycktstolpe utan å märka nån skillnad men jag var så besviken att jag bara gick... Hann väl komma ca 25 meter upp gatan innan han kom springande efter. Han fattade tydlligen ingenting å kunde inte förstå varför jag skulle gå. Förklarade varför å sa att jag gick på hotellet å la mig och att jag inte hadde lust å se han mer den kvällen.
Tja, för å göra en lång historia kort så ringde han mig tills jag lät han komma upp på rummet å så vi kunde prata... Vi är väl vänner igen men jag vet inte... Varje gång han kysser mig så ser jag dom framför mig... Jag har ont i hela kroppen och jag vet inte vad jag vill... eller jag vet vad jag vill men jag vet inte vad han vill... inte egentligen.
Igår var vi på Mona Lisa å åt middag å sen på det showet... det var ok men vi "pratade" lixom inte... Jag hadde bokat rum på Folketeatret på fredagen för å överraska han igår eftersom det inte blev nåt i Drammen men jag bara avbeställde det... Orkade inte. Efter Showet var klart då drog han hem till sig utan å fråga om jag ville bli med så jag åkte hem å la mig. Vi har jobbat ihop idag men jag vet inte vad jag ska säga till han längre... Jag måste få veta vad han vill så jag kan antingen slappna av eller avsluta det. Men jag är för feg för att ta upp det just nu. Känner mig alltför sårbar. Ska höra om han har lust å komma hit innan han drar hem. Orkar inte gå hela påsken å inte veta. Just nu har jag bara lust å lägga mig å gråta å vill inte tänka på det samtidigt.
Jag önskar att han kunde läsa mina tankar... tänk så mycket enklare allt skulle vara då. Jag önskar egentligen bara att han ska lägga armarna sina om mig å bara säga att allt ska bli bra.