Mmm... Börjar likna värsta alkisen här nu alltså... :oP Gårdagen började egentligen inte alls bra. Allt gick på tok på jobbet. Jag var ensam första timmen i frukosten å självklart så skulle alla äta tidigt då. Sen var inte möterummen klara som dom skulle, vi glömde å sätta upp smoothie i en paus... Jag skulle laga kyckling till lunchen men den som jobbade kvällen innan hadde tagit all kyckling så det lev lax istället och dom hadde sagt till på förhand att dom inte ville ha fisk... :o( Inte blev dom mätta riktigt heller. Ingenting gick bra... Helt till kl 14... då hadde vi baka bullar till dom så vi lastade upp med smoothis, nybakade bullar, frukt å nachos med salsa å rømme till... Då blev dom jätteglada. :o) Sen skulle vi fira att Hilde hadde varit här i 5 år. Jag hadde sändt ut mail till alla men det var bara Marius som kom in extra.
Vi överaskade henne med blåbärpaj, champis, blommor och ett kort som det stod: Tusen tack för 5 fantastiska år! Du är världens bästa chef och vi är väldigt glada i dig. Kramar från dina vänner på Bastion! Gissa om hon blev överaskad å glad?? Det var jätteroligt. :o) Sen hadde jag en lyckad intervju med en söt tjej från Marius klass. Jag funderar på hur jag ska få Hilde till å gå med på å anställa en ny student... Hmmm...
Sen skulle jag möta Vibeke å ta en öl i solen för det var helt fantastiskt väder ute. :O) Utepils å solbriller! Fick massa vårkänslor! Vi träffades på dus men satt inne eftersom solen nästan var borta då. Marius och Thomas kom å mötte oss oxå men Thomas var black så han var tvungen å dra hem och Vibeke skulle hem å städa å laga mat för att Morten kom hem igårkväll. Så då var det bara Marius å jag igjen da... Vi började gå hem men kom fram till att vi kunde ju ta en öl till da... å en till... å en till... å en till... tills kl var 01:00 och vi blev utkastade för att dom skulle stänga... Typiskt. Vi klarar alltid å hamna ute på fel dag. Men det var väldigt koseligt... Vi pratade mycket om familjerna våra. Det var intressant å höra hur han har växt upp å hur hans familj är. Han är helt fantastisk... Seriöst! Det är svårt å beskriva det men det lyser ur ögonen på han när han pratar om sin familj. Det syns på han att han älskar sin familj över allt annat. Han blir så egegerad i saker att jag blir helt matt... men jag älskar det! Han är så omsorgsfull och han överaskar mig hela tiden... Speciellt när han tar mig i handen å ser mig djupt i ögonen å frågar om jag har det bra...? Vem gör sånt lixom? Han är så ung och naiv ibland men han har en gammal själ... Jag blir helt förvirrad. För djupt?? Jaja, jag skyller på att jag är bakis.. :oP Det värsta är att jag överaskar mig själv oxå när jag är med han... Jag hadde, om det varit nån annan, förmodligen bara skrattat å sagt att det går strålande med mig. Men med han så rammlar det bara ut... Han vet saker om mig som ingen annan vet. Som det aldrig skulle falla mig in å berätta för nån.
Vet inte riktigt vad jag ska göra längre...
Jag tror kanske jag börjar bli lite förälskad... Vem hadde trodd det för ett halvt år sen?
